FÖRLORAREN
(Text: Johan Jivegård)
Öppen gata mot ensam avgång
En evigt tom perrong
Mår han bäst av utanförskapet
Frågar han sig själv
Vad blir kvar, av källan han lämnat
Av utbrott, av kraft
Allt han trott, han vägrat att se
En längtans rädsla för svek
Han finns ibland oss, varje dag
En ensam man av saknad
Osynlig för var och en av oss
Historien om Förloraren
Vad som hände när mannen var ung
En gåta, en sann
Han var fåret som vargen tog
Var det ödets melodi?
Alltför mörkt, alltför stumt för ett pris
Han vann sig själv tillbaks
För i flaskan han uppfyllde sig
En ångest laddad av sprit
Han finns ibland oss, varje dag
En ensam man av saknad
Osynlig för var och en av oss
Historien om Förloraren
Han som tvingas in i sig själv
Som lurat sig på nytt, igen
Vem kan tro på en sådan man
Som inte litar på sig själv
Han finns ibland oss, varje dag
En ensam man av saknad
Osynlig för var och en av oss
Historien om Förloraren
Det fanns en längtan att födas på nytt
Nu lever han igen...
|
